Stockholm i en nära framtid: en våg av brutala kvinnomord skakar staden. Efter långvariga stridigheter, där kvinnor och män tar till vapen mot varandra, byggs en mur. I de södra stadsdelarna, bakom den hårt bevakade ringmuren förskansar sig kvinnorna, i de norra lämnas männen kvar i en stad av förfall.
En regnig morgon anländer Jakob Hall till Norra staden. Han tillhör motståndsrörelsen mot muren som har sitt fäste i skärgården. Genom tre unga män dras han in i ett vindlande händelseförlopp i sexhandelns gallerior, i spelkvarteren och i underjordens gångsystem. Det förflutna hemsöker honom och han minns Hedda som han aldrig slutat älska och som försvann när muren byggdes.
Staden utan kvinnor är en visionär och mångbottnad berättelse om förlusten av kärleken och om en stad lika kusligt bisarr som trovärdig. Madeleine Hessérus fortsätter här att utforska det urbana landskap som hon också gestaltade i den kritikerrosade romanen Till Isola (2004).
Förlag: Natur&Kultur
Utgivningsår: 2012
”Staden utan kvinnor är en mäktig och imponerande satsning, ett romanbygge av ovanlig tyngd och med många frågeställningar av en sort som idag blivit sällsynt i samtida skönlitteratur. /…/ Återigen visar Madeleine Hessérus att hon tveklöst och med självklarhet tillhör de få verkligt betydande och angelägna svenska författarna. Nominerar inte juryn Staden utan kvinnor till Augustpriset är det snudd på tjänstefel.”
Helsingborgs Dagblad
”Staden utan kvinnor är en grym saga med ett angeläget budskap /…/ en roman som oroar och skrämmer. Den framtidsvision den målar upp fungerar också som satir över företeelser i vår tid. Läs Madeleine Hessérus också för språkets skull! Det är koncist, laddat och poetiskt.”
Svenska Dagbladet
”Madeleine Hessérus är en av Sveriges allra skickligaste stilister. Nu avslöjas hennes talang att kombinera symbolism och visionär spänning med provocerande tankeexperiment. Den gripande dystopin Staden utan kvinnor är ett fullödigt konstnärligt mästerverk. Med vördnad vill jag jämföra den med romaner som Kallocain av Karin Boye eller Väggen av Marlen Haushofer.”
Västerbottenskuriren
”Staden utan kvinnor har i dagarna utkommit i pocket. Det är en symbolistisk, dystopisk berättelse; en framtidsthriller /…/ Madeleine Hessérus är ovanlig och ovanligt läsvärd.”
Dagens Nyheter
Fokus val: ”Redaktionen väljer delikatesserna på kulturens skördefest. Bok: På ena sidan bor kvinnor, på andra män. Det går en mur genom Stockholm som kastar mörka skuggor över en våldsam stad. Med ett suggestivt språk håller Madeleine Hessérus fast läsaren i en dystopisk värld som plötsligt börjar kännas otäckt … bekant.”
Fokus
”Hessérus är en skarp samtids- och civilisationskritiker, med ett språk där många meningar sätter sig fast. Muren har alltid varit en flitigt använd metafor, och i sin dystopi använder hon den på många plan. Det är inte bara en mur mellan människor och kön, utan också mellan personers och samhällets historia och framtid.”
Göteborgs-Posten
”Madeleine Hessérus skriver en roman som driver den feministiska debatten till sin spets. Detaljerna staplas till en fascinerande helhet, även om de enskilda penseldragen i sig kan vara nog så fascinerande./…/ Staden utan kvinnor är imponerande självständig, olik det mesta i den svenska samtidsprosan /…/ Madeleine Hessérus röst i den svenska litteraturen är uppfriskande.”
Arbetarbladet
”Madeleine Hessérus roman Staden utan kvinnor är en sinnrikt mångfacetterad skapelse /…/ Genom sin bitvis essäistiska prosa invaggar hon läsaren i någon form av faktaspäckad trygghet där man faktiskt tror på vad hon säger och blir lyckligt ledd, men att det precis då sker en förskjutning där en möjlig öppning görs till sin absoluta motsats. Detta sker skenbart saktfärdigt men är underbart skickligt utfört. Det är en mycket intressant och välskriven roman som Madeleine Hessérus skrivit om kärleksbristens orsaker och följder och det urbana samhällets avarter i sina möjliga och mest skrämmande konsekvenser.”
Tidningen Kulturen
”Romanen känns labyrintisk /…/ som helhet är den mycket fängslande och väcker frågor långt efter slutad läsning. Vad är det för städer vi har idag? Vill vi ha murar mellan människor?”
Nerikes Allehanda
”Madeleine Hessérus har ett mycket vackert och poetiskt språk. Genom alla de känslor och stämningar hon beskriver framträder ett dystert och nästan gotiskt framtida Stockholm. Man får ett intryck av en stad som hukar under ett tryckande molntäcke /…/Staden utan kvinnor är en fantastiskt fin bok med många bottnar. Jag föreställer mig att jag kommer att kunna läsa om den gång på gång, och alltid hitta nya tolkningar. Den är så mycket. Dystopi, science fiction, samhällskritik, symbolism och trots allt också en kärlekshistoria.”
Kulturdelen
”Att läsa Madeleine Hessérus roman Staden utan kvinnor är som att kastas runt i en rasande trumma av mörker och svärta /…/ Hessérus har också utkommit med novellsamlingarna Inte vackrare än i Valparaíso (1997) och Den döda drottningen (2001), samt romanen Till Isola (2004). Staden utan kvinnor makar sig vackert plats därefter som en kusligt siande saga, men också som en vidsträckt kärlekshistoria och en hoppfull människoskildring. Att fläta ihop ett så omfattande samhällsmaskineri med ett stort galleri av människor i förändring kräver stor skicklighet.”
Dalarnas Tidningar
Bäst just nu: ”Var fjärde vecka väljer vi ut fyra prosaböcker som SvD:s kritiker ansett vara särskilt omistliga under de senaste två månaderna. Med koncist och laddat språk skriver Madeleine Hessérus fram en mörk vision av ett framtida Stockholm /…/ ’En grym saga med ett angeläget budskap’, menade Marianne Jeffmar, av en författare som inte fått så mycket uppmärksamhet som hon förtjänar.”
Svenska Dagbladet
”…smart, spännande, vindlande, symbolisk, filmisk och konkret samtidigt. En dystopi, återhållet humoristisk. INTELLIGENT och psykologiskt intressant. Lite Margaret Atwood, lite Kallocain.”
Inger Edelfeldt, www.edelfeldt.blogspot.com
”Årets böcker i Svenska Dagbladet 2011 . Mina tre favoriter enligt årets litteraturlista, publicerad idag: Philippe Grimberts Hemligheten, Madeleine Hessérus Staden utan kvinnor, Julie Jézéquels Vända blad. Märkligast av dem: Madeleine Hessérus, en svenska, som hamnat i skymundan. Hon gömmer sig, precis som hjältinnan i hennes förra roman, Till Isola.”
Marianne Jeffmar, www.jeffmar.blogspot.com
”En jättejättejättebra roman!”
Johanna Koljonen i Sveriges radio P3 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3946&artikel=4857618
”De mest skärpta tänkarna kring skönlitteraturens förflutna och framtid var ryssarna, verksamma under förra delen av 1900-talet. De talade bland annat om främmandegörelsen som ett väsentligt grepp som fiktionen kan använda för att få oss att omvärdera verkligheten och se den på ett nytt sätt – och i förlängningen få oss att begripa och vilja förändra samhället till det bättre. Den sortens litteratur som de gamla ryssarna talade om har inte så hög status i Sverige nu för tiden /…/ trots att en hel del namnkunniga författare – från August Strindberg, Karin Boye och Harry Martinsson till Mare Kandre, Lars Jakobson och Madeleine Hessérus – kan räknas in under dess flagg/…/ den sortens litteratur som fortfarande vill diskutera människan och vår civilisation på ett högre och mer generellt plan än blott och bart individens självförverkligande och shoppingbekymmer.
Ur krönika Dagens Nyheter, Jonas Thente om dagens svenska litteratur:
www.dn.se/kultur-noje/kronikor/jonas-thente-dagens-svenska-litteratur-kanns-som-en-sorts-pekbocker-for-vuxna